1. När fett ska användas som energikälla sönderdelas triacylglycerol (triglycerider) till glycerol och fettsyror med hjälp av lipas (enzym).

2. Aktiviteten i lipas i fettcellerna regleras av hormoner. Adrenalin, noradrenalin, glukagon mm stimulerar lipolysen (fettsönderdelningen).

3. Insulin, däremot, inhibierar lipolysen (fettsönderdelningen).

Figur. Fettets metabolism. Insulin bromsar sönderdelningen av fett (eng. lipolysis) [1].

För att fett ska förbrännas, måste tillgången på insulin minska.

Här finns en förklaring till varför människan under vissa förutsättningar inte går ner i vikt då kosten består av en stor andel kolhydrat: kosten frisätter tillräckligt stora mängder insulin för att stimulera bildningen av fett, och blockera förbränningen av fett (eng. lipolysis).

Det kan förefalla logiskt att vi borde gå ner i vikt om vi äter mindre energi än vi gör av med. Men lagring och frisättning av fett styrs inte på detta sätt i kroppen. Om vi lyckas gå ner i vikt genom att äta mindre energi, beror det på att förändringen lett till en minskad insulinfrisättning.

En del lyckas med detta, men långt ifrån alla.

Här ligger en av nycklarna till Fetmaparadoxen: Vi rekommenderas att ersätta fett med kolhydrat, därför att fett innehåller mer energi per gram än kolhydrat. Men istället får vi en kost som frisätter mer insulin, vilket bromsar fettförbränningen.

Ju mindre andel fett vi äter -- desto svårare har vi att minska i vikt!

Referenser.

1. Stryer L. Biochemistry. 2 ed. New York: WH Freeman. 1981. s386.

2006-10-28