Mättnad och hunger.

"Fett gör att man förblir mätt."


Fettets betydelse för mättnaden.

Fettets roll för mättnadskänslan är otydligare.

Det tycks ha tillhört allmänkunskapen fram tills 1970-talet att mer fett i kosten gjorde att man stod sig bättre på några timmars sikt [1]. Detta gjorde att man inte drabbades av den häftiga hunger som idag ofta leder till att man "måste" äta mellanmål, snacks eller godis. Följande stod att läsa i en debattartikel under hösten 2005 [2].

Starling 1941.

Figur. Fettsnål kost ökar hungern tiden innan nästa mål.



Goldmans studie om experimentell fetma.

Om man letar bland äldre studier finner man Goldman och medarbetare från 1975, där man i ett längre försök framkallat fetma hos försökspersoner genom olika dieter [3].

Forskarna utgick ifrån en diet bestående av normala måltider, till vilken man lagt till antingen fett eller kolhydrat i de olika försöksgruppernas kost.

Den första gruppen med fyra försökspersoner fick 860 kcal extra per dygn i form av fett (majsolja). Denna mängd majsolja motsvarar något mer än 1 dl per dygn. På 83 dagar ökade gruppens medelvikt från 73.9 kg till 85.1 kg, alltså 11.2 kg.

Man noterar i texten att "försökspersonerna utvecklade en uttalad anorexia av denna ganska blygsamma ökning i energiintaget, vilken emellertid uteslutande bestod av fett. Detta till skillnad från [andra] experimentgrupper som inte haft några som helst problem att få i sig mycket större mängder extra energi av en blandad kost."

Goldman 1975.

Figur. Fett ledde till 'anorexia'; dämpad eller ingen aptit.
Kolhydrat ledde till ökad aptit.


På ett andra ställen i texten framgår att fettintaget gjorde att maten upplevdes som onjutbar, och frågan väcktes om inte försökspersonerna i smyg hade smusslat undan en del mat. Man bedömde dock detta som försumbart utom för försökspersonen "T" som inte gick upp i vikt som förväntat under perioden.

Den andra och tredje gruppen, med fyra respektive fem försökspersoner, fick 2 000 kcal extra per dygn i form av kolhydrat (majssocker). Den andra gruppen fick 2 000 kcal extra kolhydrat i form av en dryck under 18 dagar, och ökade från i genomsnitt 88.3 kg till 92.8 kg, alltså 4.5 kg. Den tredje gruppen ökade från i genomsnitt 70.6 kg till 74.9 kg, alltså 4.3 kg.

Försöksgrupperna som fick extra kolhydrat noterade inte minsta problem med aptiten.


Jag tolkar ’anorexia’ i texten ovan som en ’aptitlöshet’, ’brist på matlust’. Denna tycks ha utvecklats under ett antal veckor, längre tid än de enstaka dagar som de flesta nutida studierna begränsats till.

Man har även i vissa andra tillstånd (tidig graviditet, sjösjuka, karusellåkning) noterat att intag av rent fett lätt ger aptitlöshet eller illamående.

Det är intressant att notera svensk livsmedelsstatistik. Sverige har minskat intaget av matfett. Livsmedel som ökat är ofta sådana som ingår i mellanmål.

/jh



Sammanfattningvis kan följande noteras (se även 'Att bli mätt'):

Protein.   Protein ger bäst mättnad, ger längst mättnad, eller håller "suget" och hungern i schack längst tid. Mättnaden kommer emellertid inte alltid snabbt, och blir omedelbart efter måltiden inte lika intensiv.

Kolhydrat.   Få studier har ens nämnt att kolhydrat ger någon mättnad alls. Ibland nämns en god kortvarig mättnad omedelbart efter måltiden. Denna aspekt av kolhydrat är ofta kopplad till fiberinnehåll och lågt glykemiskt index.

I några studier framgår att kolhydrat på längre sikt ökar hungern, liksom i Goldmans studie om experimentell fetma [3]. Att äta kolhydratrik kost tycks ge en större njutning vid måltiden, en förtjustning i att överhuvudtaget äta, samt ett större intag av kost. Goldmans studie bekräftar detta.

Fett.   Ofta, men inte alltid, noteras att fett ökar mättnaden. Fett i kosten tycks på lite längre sikt öka förmågan att "stå sig" bra; att inte behöva bli alltför hungrig innan nästa måltid. Många moderna studier pågick endast någon vecka, men i Goldmans studie av ökat fettintag under nästan 3 månader noterades att deltagarna utvecklade ’anorexia’ (aptitlöshet).


Referenser.

1. Taubes G. What if it’s all been a big fat lie? The New York Times Magazine, July 7, 2002.

2. Starling's Principles of Human Physiology, 8 ed, 1941. Ch XLIII, The Normal Diet of Man. Citerad i Berglund E. För lite fett ökar hungerkänslan. Dagens Medicin. Debatt. 2005-11-09; 45: 37.

3. Goldman RF, Haisman MF, Bynum G, Horten ES, Sims EAH. Experimental obesity in man: Metabolic rate in relation to dietary intake. In: Bray GA (Ed). Obesity in perspecitve. p 165-186. DHEW Publication 75 – 705, National Institute of Health. Washington DC. US Government printing office. 1975.

2006-01-01