Vikt och kostvanor i USA.

"Råden att minska fettintaget 1985 blev starten för fetmaepidemin i USA."


Energiintag resp andel kolhydrat och fett.

Formuleringen av USAs kostråd gjordes mellan 1977 och 1984 [1]. Under denna utdragna var det politiker, inte vetenskapsmän, som utgjorde de pådrivande krafterna. Kostråden formulerades utifrån de i USA rådande föreställningarna runt kost och hälsa vid den tiden, nämligen att fett i kosten var starkt bidragande till hjärtkärlsjukdom (Jordbruksdepartementet), samt att hälsomedvetna personer borde hålla ett öga på vikten (Vetenskapsakademin).

Då råden presenterades fanns ingen koppling mellan fettintag och övervikt. Det var när dessa helt olika råd kombinerades av media och allmänheten som denna koppling gjordes.

Då olika politiska och vetenskapliga läger var djupt oense, genomförde man i december 1984 en konsensuskonferens. Där lyckades man tillsätta en expertpanel som förespråkade att alla nivåer av blodkolesterol i USA var för höga och borde sänkas. I enlighet med detta beslutades att alla amerikaner över två års ålder i USA skulle rådas att äta mindre fett.


Livmedelskonsumtionen.   Livsmedelskonsumtionen i USA ses i figur nedan [2]. Statistiken kommer från FAO, som beräknat produktionen av livsmedel inom nationen, plus import, minus export.

USA. Andel kolhydrat och fett.
Figur. Andel kolhydrat resp fett, samt kaloriintag i USA. FAO [2].

År 1985 och framåt började fettsnåla produkter i USA marknadsfördas med en frenesi som överträffade alla förväntningar [3]. Intaget av fett ersattes med kolhydrat, helt enligt kostråden. Riktvärdena var att ca 30% av energin skulle utgöras av fett, och 55% av kolhydrat.


Kostenkäter.   Metoden att beräkna mängd livsmedel tillgänglig för konsumtion brukar ibland ifrågasättas (man vet inte hur mycket folk faktiskt äter) [4]. En annan metod har använts i NHANES-studierna i USA (National Health and Nutrition Examination Surveys), där man intervjuat befolkningen om vad de ätit (och här vet man inte hur mycket folk glömmer). Center for Disease Control har med data från NHANES beräknat sammansättningen av kosten i snarlika figurer nedan [5].


USA. Andel kolhydrat och fett, män. USA. Andel kolhydrat och fett, kvinnor.

Figur. Andel kolhydrat resp fett, USA. Män och kvinnor. CDC [5].


Kolhydratintaget.   Intaget av kolhydrat i USA ses i figur nedan [2]. Efter 1985 har intaget av sötningsmedel ökat, vilket har satt vissa spår i debatten. Men den stora ökningen har skett i form av spannmål, helt enligt rekommendationerna.

Det kan noteras att intaget av 'socker' ('sugar, refined equivalents') minskade kraftigt under en tidsperiod, och ersattes av 'sötningsmedel, övrigt' ('sweeteners, other'). Av statistiken framgår inte vad som ingår i denna kategori. Ett antagande är att den kan röra sig om fruktosrikt majssocker (high-fructose corn syrup, HFCS) som används bl a i läskedrycker.

USA. Intag av kolhydrat.

Figur. Intag av olika kolhydratrika livsmedel, USA [2].


Kostråden var helt oprövade. Ingen studie hade gjorts av hur kost med den sammansättning av livsmedel som rekommenderades påverkade människors hälsa.

Vad ingen tydligen hade tänkt på, var att ett ökat intag av kolhydrat leder till en ökad frisättning av insulin. Ökade insulinmängder leder till en ökad fettlagring.

/jh




Viktökningen i USA.   Statistik över övervikten från USA ses i figuren nedan [6]. Innan mätningen 1976-80 var övervikten måttlig. Vid mätningen åren 1988-1994 hade kostråden trätt i kraft, och vikten skenat i höjden. Viktökningen fortsatte vid nästa mätning 1999-2002.

USA. Överviktiga och feta.
Figur. Överviktiga och feta, USA [6].
Med 'overweight' menas BMI 25 och däröver.
Med 'obesity' menas BMI 30 och däröver.



I artikeln "What if it's all been a big fat lie?" berättar vetenskaps journalisten Gary Taubes i New York Times 2002 om när statistikerna började upptäcka att USAs vikt sköt i höjden [3].

En av de få tillförlitliga insikterna som finns kring fetmaepidemin är att den startade i början av 1980-talet. Enligt Katherine Flegal, epidemiolog vid National Center for Health Statistics, höll sig andelen feta amerikaner ganska konstant kring 13-14 procent genom 1960- och 1970-talen. Därefter ökade den med 8 procentenheter under 1980-talet. I slutet av decenniet var nästan var fjärde amerikan drabbad av fetma.

Den branta stegringen omfattade alla segment av det amerikanska samhället och fortsatte oförminskad under 1990-talet. Detta är egentligen det enda karakteristiska draget i fetmaepidemin. Den teori som gör anspråk på att förklara fetman i Amerika måste kunna förklara även detta.

Under tiden tredubblades antalet överviktiga barn. Och för första gången började läkarna diagnosticera typ-2-diabetes hos ungdomar. Typ-2-diabetes och fetma följs ofta åt. Det brukade förr kallas åldersdiabetes, men av uppenbara orsaker kallas det inte så längre.

Kanske anas ett ljus i mörkret. Tidskriften Time nämner i en artikel om övervikten 2004 low-carb (låg-kolhydrat) diet som förstaalternativet [7]. Detta stöds också av statistiken -- USA har minskat andelen kolhydrat och ökat andelen fett under några år i början på 2000-talet. Se figurer ovan.

TIME. Ingen viktökning 2003.

Figur. Tidskriften TIME noterar: Ingen viktökning kvartal 1-3 2003.


Man noterar därefter att USAs vikt har legat konstant tre kvartal i rad i början på 2003. Hur det går får framtiden utvisa.


Referenser.

1. Taubes G. The Soft Science of Dietary Fat. Science (2001); vol 291, issue 5513: p2536-2545. 30 March 2001. PMID: 11286266.

2. Food and Agricultural Organisation. FAOSTAT Nutrition.
http://www.fao.org/. 2005-11-01.

3. Taubes G. What if it’s all been a big fat lie? The New York Times Magazine, July 7, 2002.

4. Bruce Å. Felaktig användning av statistik. Läkartidningen 2005; 102(42): 3056.

5. Center for Disease Control. Trends in Intake of Energy and Macronutrients - United States, 1971-2000. MMWR Weekly 2004; 53(04): 80-82.
http://www.cdc.gov/mmwr/PDF/wk/mm5304.pdf. 2006-01-02.

6. U.S. Dept of Health and Human services. Centers for Disease Control and Prevention. Health, United States, 2005. Table 73.

http://www.cdc.gov/nchs/data/hus/hus05.pdf. 2006-01-03.

7. Bjerklie D, Gibson H Kirwin J. How we grew so big. Time. August 9 2004, p40-44.

2006-01-03