Fetmaparadoxen

Kritik mot kostrekommendationerna.

1) Sämre mättnadskänsla, ökad hunger.

    En kost rik på kolhydrat ger en lägre mättnadskänsla och en ökad förtjusning att äta. Kolhydrater ger ökad frisättning av insulin och därmed risk för lägre blodsocker och ökad hunger efter några timmar. Risken för överätning ökar.


2) Mer insulin ger ökad fettlagring.

    För att fett ska lagras behövs insulin. Kolhydrat ökar frisättningen av insulin och ökar därmed kroppens fettdepåer.

    Vid god tillgång på kolhydrat omvandlas detta under vissa förutsättningar till fett och lagras som fettdepåerna.


3) Högre insulinnivåer blockerar fettförbränningen.

    De högre medelnivåer av insulin som blir följden av ett högt kolhydratintag blockerar fettförbränningen. Insulin är ett anabolt (uppbyggande) hormon som inte går att kombinera med en katabol (nedbrytande) process som fettförbränningen.

    Äldre studier samt praktisk erfarenhet visar att man med kost rik på kolhydrat i vissa fall måste ner till i storleksordningen 1000 kcal/dygn för att insulinnivån inte skall blockera fettförbränningen.


4) Riskfaktorer för hjärtkärlssjukdomar.

    Riskfaktorer för kardiovaskulära sjukdomar minskar då andelen kolhydrat i kosten minskas. Kolesterolhalter, triglycerider, insulinkänslighet förbättras.


5) Diabetes typ-2.

    Den kost som rekommenderas vid typ-2-diabetes ökar många av de riskfaktorer den avses att minska.

    En kost med låg andel kolhydrat visar sig istället förbättra insulinkänslighet, kolesterol och triglycerider samt normalisera medelblodsocker och HbA1c.


6) Diabetes typ-1.

    En hypotes kring diabetes typ-1 föreslår att risken för sjukdomen ökar vid ökat intag av kolhydrat.

    Vid högre intag av kolhydrat frisätts mer insulin. Den transmittorsubstans (GABA) som krävs vid frisättningen behöver ett enzym (GAD) vid tillverkningen. Den vanligaste formen av antikroppar vid diabetes typ-1 riktar sig just mot detta enzym.


2006-01-28