Kritik mot kostrekommendationerna.
Vid god tillgång på kolhydrat omvandlas detta under vissa
förutsättningar till fett och lagras som fettdepåerna.
Äldre studier samt praktisk erfarenhet visar att man med kost rik på
kolhydrat i vissa fall måste ner till i storleksordningen 1000 kcal/dygn för
att insulinnivån inte skall blockera fettförbränningen.
En kost med låg andel kolhydrat visar sig istället förbättra
insulinkänslighet, kolesterol och triglycerider samt normalisera
medelblodsocker och HbA1c.
Vid högre intag av kolhydrat frisätts mer insulin. Den transmittorsubstans
(GABA) som krävs vid frisättningen behöver ett enzym (GAD)
vid tillverkningen. Den vanligaste formen av antikroppar vid
diabetes typ-1 riktar sig just mot detta enzym.
En kost rik på kolhydrat ger en lägre mättnadskänsla och en ökad
förtjusning att äta. Kolhydrater ger ökad frisättning av insulin
och därmed risk för lägre blodsocker och ökad hunger efter några
timmar. Risken för överätning ökar.
2) Mer insulin ger ökad fettlagring.
För att fett ska lagras behövs insulin. Kolhydrat ökar frisättningen
av insulin och ökar därmed kroppens fettdepåer.
3) Högre insulinnivåer blockerar fettförbränningen.
De högre medelnivåer av insulin som blir följden av ett högt
kolhydratintag blockerar fettförbränningen. Insulin är ett
anabolt (uppbyggande) hormon som inte går att kombinera med
en katabol (nedbrytande) process som fettförbränningen.
4) Riskfaktorer för hjärtkärlssjukdomar.
Riskfaktorer för kardiovaskulära sjukdomar minskar då andelen
kolhydrat i kosten minskas. Kolesterolhalter, triglycerider,
insulinkänslighet förbättras.
5) Diabetes typ-2.
Den kost som rekommenderas vid typ-2-diabetes ökar många
av de riskfaktorer den avses att minska.
6) Diabetes typ-1.
En hypotes kring diabetes typ-1 föreslår att risken för
sjukdomen ökar vid ökat intag av kolhydrat.