Epidemin som inte var?

"Epidemin av hjärtinfarkter som startade fetträdslan berodde på feltolkad statistik."


Under 1970-talet utformades kostråd i USA som byggde på att minska fettintaget. Kostråden motiverades av en epidemi av hjärtinfarkter som drog över USA efter andra världskriget. När forskarna emellertid tittar tillbaka i statistiken ser de ingen epidemi.

Innehållet är hämtat från vetenskapsjournalisten Gary Taubes artikel ’The Epidemic That Wasn't?’ i tidskriften Science från 2001 [1].


Om USAs ökade dödlighet i hjärtsjukdomar...

Under ett halvsekel har näringsexperter i olika sammanhang refererat till den ökande dödligheten i hjärtsjukdomar. Dessa dödsiffror har dels varit en drivkraft bakom forskningen om sambandet mellan fett i kosten och hjärtkärlsjukdomar, och dels varit ett motiv att råda amerikaner att äta mindre fett.

"Vi hade en epidemi av hjärtsjukdomar efter Andra världskriget", sade Jules Hirsch vid Rockefeller University i New York City i New York Times i början av 2001. "Sjukdomarna ökade mer och mer, folk började plötsligt notera detta och att kosten var av betydelse."

För förespråkarna av den fettsnåla linjen har denna epidemi av hjärtsjukdomar varit en oomstridd realitet. Trots detta menar de statistiker vid National Center for Health Statistics (NCHS) som studerat dödligheten i USA att epidemin är en illusion. NCHS är en av USAs främsta källor till relevant statistik, och enligt dem har dödligheten i hjärtsjukdomar stadigt sjunkit sedan slutet på 1940-talet.

Förbättrad hälsa ökade hjärtsjukdomarna...   Enligt Harry Rosenberg vid den avdelning vid NCHS som studerat dödligheten, berodde den skenbara epidemin paradoxalt nog på den amerikanska befolkningens förbättrade hälsa. Under 1950-talet började man få bukt med den dödlighet i infektionssjukdomar och sjukdomar på grund av undernäring som tidigare varit mycket vanlig. Detta gjorde att fler och fler amerikaner levde tillräckligt länge för att dö i kroniska sjukdomar som hjärtsjukdomar. Den faktiska risken att dö i en hjärtattack i en viss ålder var alltså oförändrad -- det ökande antalet 50-åringar som dog av hjärtattack berodde alltså främst av det ökade antalet 50-åringar.

Tydligare dödsattester.   Dessutom blev det mellan 1948 och 1968 allt vanligare att dödsfall på dödsattesten klassades som aterosklerotisk sjukdom eller koronär hjärtsjukdom. Ökningen berodde på nya diagnostekniker, t.ex. elektrokardiogram (EKG), och en ändrad terminologi för dödsattesterna.

År 1949 lade International Classification of Diseases (ICD) till en ny kategori, "aterosklerotisk hjärtsjukdom" under den mer generella rubriken "hjärtsjukdom". Enligt en rapport till American Heart Association 1958 blev resultatet dramatiskt: På ett enda år, mellan 1948 och 1949, kom denna förändring att öka dödligheten i hjärtsjukdom med ca 20% för vita män, och ca 35% för vita kvinnor.

År 1965 lade ICD dessutom till en kategori för "koronär hjärtsjukdom", vilket ökade antalet dödsfall ytterligare och drog korken ur den skenbara epidemin.

Ökningen skenbar.   För Rosenberg och andra vid NCHS, är den mest sannolika förklaringen för efterkrigstidens våg av koronär hjärtsjukdom att läkarna sakta anpassade sig till en ny terminologi och förändrade ordalydelser på dödsattesterna.

"Det finns absolut inga belägg för att det någonsin ägde rum någon epidemi", säger Rosenberg.


Referenser.

1. Taubes G. The Soft Science of Dietary Fat. Science (2001); vol 291, issue 5513: p2540. 30 March 2001.

2005-12-30